Föreställningen om ö-havet

Mitt emot min ö ligger en annan ö. Jag sitter med kikaren och ser på militären som arrenderar den gamla karantänstationen på Känsö.

Jag undrar vad de gör, och har därför sökt på vad det är man lär sig under värnplikten i Sverige. “Att hantera vapen, att aldrig ge upp och att röra sig i grupp” är de vanligaste svaren jag finner. Jag kikar. Det är riktigt - nu går de till höger i en mycket samlad grupp.

Sedan 2017 är det obligatorisk värnplikt i Sverige. Försvarsminister Carl-Oskar Bohlin säger på nyheterna att “det viktigaste är den gemensamma viljan att försvara våra värderingar och sättet vi lever på.”

Jag lyssnar spänt.

Vad är våra värderingar? Hur ska vi försvara dem?

Sverige har historiskt sett fört en aktiv utrikespolitik med stora insatser för fredliga lösningar i internationella konflikter. Bilden av Sverige har varit ett neutralt och alliansfritt land.  

När vi startade terminen så var Sverige inte med i Nato. Nu är Sverige med i Nato.

I Språket i P1 berättar en major och doktor i psykologi från Försvarshögskolan om att en parallell moralisk struktur skapas inom militären för att en person ska kunna gå över sin egen moraliska gräns. “Vi måste se till att man i just de situationerna har ett kapital för ett våldsmonopol” säger han.

Jag tänker:

Varför gör vi inte tvärtom? Skapar en parallell moralisk struktur som har kapital för fred? 

Det är en historisk vändpunkt då Sverige blir medlem i Nato efter 70 år där det har varit en självklarhet att Sverige inte ska vara med i Nato.

Vilken position ska Sverige ta som Nato-land?

“Sverige måste hjälpa till om ett annat Nato-land blir angripet, men det behöver inte vara just att skicka svenska soldater till det landet. Vi kan hjälpa till på andra sätt, till exempel genom att försöka få ländernas ledare att välja fred istället.”

 

Mitt projekt kommer att föreställa sig att Sveriges medverkan i Nato fokuseras kring alternativ konflikthantering, samtal och medling. En parallel moralisk struktur som har kapital för fred.

En organisation som arbetar med att skapa och upprätthålla fred är FN. FN:s fyra huvudmål är:

01. Att upprätthålla internationell fred  och säkerhet.

02. Att utveckla vänskapliga förbindelser mellan länder.

03. Att genom Internationellt samarbete främja utveckling och respekt för mänskliga rättigheter.

04. Att utgöra en medelpunkt för länders samverkan för att nå dessa mål.

Projektet är därför tänkt att styras i FN:s regi och inskriva sig på öarna i det nuvarande militära området i Göteborgs inlopp.  

Göteborg har Nordens största hamn. Inloppet ses som en av de viktigaste försvarspunkterna för Sverige. Trots det finns inte området med i det preliminära försvarsavtal med USA över vilka försvarsanläggningar, militärbaser och övningsområden som kommer att delas med den amerikanska militären, som ett förberedande steg till Nato-medlemsskapet.

I inloppet ligger ett kluster av öar. Det finns långt fler öar än de jag kommer att fokusera på. Mitt fokus är öarna i den norra delen av södra skärgården (som är namngivna på fotografiet över).

Det finns en komplexitet i skärgårdssituationen där skjutfält, naturreservat, militära övningsfält och fågelskyddsområden - gränsar till och överlappar varandra. Genom allt går dessutom farlederna där stora fartyg är på väg in till, eller ut från, hamnen.

Projektet inskriver sig i havet av öar i Göteborgs södra skärgård, och samtidigt som det tar de bebyggda öarna Vinga och Känsö i anspråk, adderar projektet även de idag obebyggda öarna: Lilla Stårholmen, Trinda Brunskär och Buskär.

De fem öarna fungerar som siter för de nya tilläggen i ö-havet. De är utvalda på grund av sin egenhet, men också hur de förhåller sig till ö-havet i stort. Öarnas egenskaper tas tillvara på och förstärks, samtidigt som relationerna dem emellan är viktig. 
 

På Känsö byggdes en karantänsanläggning 1771 när handeln till sjöss blev omfattande, och problemen med att smitta spreds med varorna blev ett ohanterligt problem.

1816 uppfördes de nuvarande byggnaderna som är förenade till ön och till varandra med stenbryggor och vindkajer. Tvärs över en grund havsvik ligger byggnaderna i rad förtöjda likt båtar. Bryggorna mellan de fyra stora husen kan fällas upp, vilket innebär att varje hus kan bli en egen isolerad enhet.

Huset näst längst till väst är före detta pestlasarettet. Under huset finns ett valv där patienter kan ros in direkt från havet och hissas upp genom en lucka i golvet, så att de inte kommer i kontakt med något annat på land.  

Cy Siesjö skriver i tidningen Arkitekten: 

“Byggnaderna är en fysisk manifestation över hur vi ska förhålla oss till varandra i fråga av sjukdom och transaktion.”

 

Byggnaderna är idag statliga byggnadsminnen som förvaltas av Fortifikationsverket. Det är Brännöborna som äger ön, men militären arrenderar ön och använder den aktivt till amfibiekårens övningsverksamhet. Förläggningen rymmer upp till 250 personer.

“Känsö – ett nav för krissamverkan” är en rubrik till en artikel av Försvarsmakten. Där beskrivs det att Känsö ses som navet för försvaret på västkusten.

Karantänstationens anläggning rymmer även en byggnad som heter Parloiren, som är en samtalspaviljong. Parloiren är endast ett enda rum, där den friska parten kom in från ena sidan, och den sjuka från den andra, och i mitten av rummet finns ett parti med galler, där det eldades svavel, (som förr i tiden troddes vara bakteriedödande). Parloiren är alltså en byggnad som genom att skilja åt, möjliggör en förening. 

Vingas första båk byggdes 1606. Båken är formad som en pyramid med en 11 x 11 meters kvadratisk bas och är 24 meter hög. Pyramiden är byggd i rödmålat trä. På toppen finns en spira med ett kopparklätt klot.

1840 byggdes den första fyren på Vinga. Fyren visade ett fast vitt sken, men kom att förväxlas med andra fyrar med skeppsbrott som följd, vilket ledde till att en andra fyr byggdes och att skenet byttes ut. Vinga fyr som står idag är ett 29 meter högt fyrkantigt stentorn i huggen porfyrit som kommer från stenbrottet Vingaholmen, strax väster om tornet.

Varje fyr har en egen fyrkaraktär, vilket är hur fyren lyser och är mörk på ett periodiskt sätt för att underlätta identifiering. Fyrar har även en mistsignal, det vill säga ett ljud som hörs när det är för dimmigt för att se ett ljus på avstånd.

Vingas fyrkaraktär: 
FI (2) W 30s 25,5m. Lyshöjd: 46m. 
(1+7,5+1+20,5).

Vinga lyser: Ett blixtljus, 7,5 sekunder, Ett blixtljus, 20,5 sekunder.

Mistsignal: 3 ljud var 60:e sekund. (4+(4)+4+(4)+4+(40)).

Farleden som leder ut i Europa - till Danmark och Tyskland och vidare - går 5 km söder om Vinga. Den är tätt trafikerad av stora last- och kryssningsfartyg. Historiskt sett har det även funnits en lotsstation och en telegraf på ön.

Så Vinga har varit, och är fortfarande, viktig för att navigera och signalera, och fortsätta ett internationellt samarbete och utbyte.  Ett monument över kommunikation. 

Projektet skapar en plats för att förebygga och hantera konflikter, för fredsförhandling och medling. Projektet tar därför avstamp i en fredsförhandlingsprocess, och utgår från principer i extisterande medlingsmiljöer.

Princip 1: Det officiella mötet

Ett exempel på det officiella mötet är säkerhetsrådets officiella kammare i FN:s högkvarter i New York. Här hålls offentliga möten. Bordet är en stor cirkel där alla är riktade inåt mitten och mot varandra.

Princip 2 : Det privata mötet 

Ett exempel på det privata mötet är säkerhetsrådets konsultationsrum i FN:s högkvarter. Här hålls mer privata möten och diskussioner. 

Princip 3: Det informella mötet

Ett exempel på det informella mötet, eller att försättas i en annan situation, är här en situation från Camp David, där många avtal historiskt sett har slutits. Camp David är USAs presidents semesterbostad, och där finns alla möjliga typer av aktiviteter och strukturer. Ovan är Camp Davids skjutbana.

Princip 4: Offentliggörandet 

Ett tydligt exempel på ett offentliggörande är situationen när en ny påve väljs i det sixtinska kapellet i Vatikanstaten, och röken offentliggör beslutet för allmänheten. 

Känsö Karantänstation tas i anspråk och används i projektet som residens för fredsförhandlingarna. Här kan de tillfälligt boende disponeras i hus som kan isoleras från varandra, eller ligger i förlängelse av varandra.

Boendet kan anpassas till ifall det är en bilateral konflikt som avhandlas, en multilateral konflikt, eller kanske inte en konflikt utan en konfliktförebyggande sammankomst eller något annat typ av möte. 

Lilla Stårholmen är en ö med tre klippor,  och mellan de tre klipporna - vikar. Här anammas principen om det privata mötesrummet, förhandlingsrummet.

Här adderas en byggnad på var av de tre klipporna, som innehåller varsitt konsultationsrum.

På varsin sidan mitten ligger sidorna. Avskiljda och envisa,  och har sin egen ståndpunkt men också blir en reflektion av varandra. Att de två parterna ligger på var sin sida, och tvingas att mötas på mitten blir en symbolisk handling av att mötas på mitten är att anstränga sig en smula - och att veta att någon annan också anstränger sig en smula.

Byggnaderna kan ses som en utdragen Parloir som är skuren i tre delar - en byggnad som ger en möjlighet att samlas genom att skilja åt. Medlarna är fredsförhandlingens svavel.

Mitten blir ett stort öppet rum med en gemensam huvudentré som är centrerad i byggnaden. De båda gavlarna som är vända mot sidorna är helt öppna - en typ av fönsterfasader.

Sidobyggnaderna är utifrån sett dimensionerade för att vara mittens sidor, med undantaget att där byggnaden skurits itu mot mitten, där sidobyggnaderna också lägger till en stängd fasad, som en sköld, mot mittdelen. Den inre uppdelningen i sidobyggnaderna är tvistad, förskjuten och förvriden, för att skapa ett privat konsultationsrum i en förskjuten takvåning. Där finns även ett långsmalt takfönster som kan öppnas, som ger en blick ut längs horisonten.

Det finns något spännande och nästan ironiskt och retsamt i att skapa en förskjuten och “hemlig struktur”, med den ena partens ovisshet i att den andra parten är en spegelvänd version av den “hemliga strukturen”.  

På Trinda Brunskärs anammas principen med “Det officiella mötesrummet”.

Här ligger en byggnad som nästan upptar hela ön, som följer bergets kurva, som kan upplevas nästan som att en varelse varsamt lagt sig på ön för att vila.

Byggnadens tak och fasad består av luckor som kan öppnas och stängas på sina ställen, byggnaden kan därmed skifta mellan tillstånd: kan blir kamouflerad och grundas och nästan bli ett med ön, eller som öppen blir nästan ingenting - som ett skelett som går i upplösning och blir ett med havet och horisonten.

Byggnaden är uppdelad i zoner, och genomgående i byggnadens mitt finns en siktlinje från ände till ände. 

Möteslokalen är någorlunda centrerad i byggnaden, och på båda sidor finns ett relativt programlöst och kalt rum, med möjlighet att dra sig tillbaka. Förskjutet till entrédelen ligger de praktiska faciliteterna som toaletter och ett mindre kök. 

Den yttersta delen mot väst blir ett slags mellantillstånd mellan ute och inne, där byggnaden blir berg och berg blir byggnad. Golvet möter berget och blir själva underlaget.  

Byggnaden är både så nära upplösning och så nära ett grundande den kan komma. Karaktären skiftar - återspeglar kärnan av en konflikt. Ingenting eller en latent katastrof.

Buskär är både militärt övningsområde och en fågelskyddad ö, som ligger mellan de två stora farlederna.

Buskär anammar principen av “Det informella mötet / En annan situation”.

Här finns tre strukturer utspridda runt om ön. De håller den komplexa ön på en armlängds avstånd, och förankrar sig i havsbotten och förtöjer sig till ön.

Strukturerna blir en slags blandning av ett fågeltorn / vakttorn / observationstorn. De är väldigt simpla, men också svårtillgängliga. 

Vinga blir ansiktet utåt för fredsmedlingsplatsen.

Här anammas principen om "Offentliggörandet".  Här kan det ske pressträffar och avtal tillkännages. 

Här adderas bara en helikopterplatta, och att den befintliga bryggan utökas. Ankomstapparaten blir öns fokus.

Anläggningsplatsen blir också blir symbolen för anknytningen, överlämnandet. Länken mellan havet och landet. Mellan fredsförhandlingens hemliga värld och offentligheten. 

Ön blir symbolen, och manifestationen, över kommunikation (vilket den i stor mån redan är).