På färd över landskapet

en färd

Färdas snabbt, färdas långsamt. Snabbare än benen. Långsammare än drömmarna. På metron transporteras jag. Ett nödvändigt ont. Vidare, vidare, är vi framme snart? Nere i marken, är jag begravd? På tåget transporteras jag, men njuter av färden. Jag minns tågresorna till fjällen. Ett löfte om äventyret. Färdas in i en saga. Se landskapet segla förbi. Regn som blir till snö. Höghus som blir till stugor. I kabinbanan svävar jag. Svävar runt i sagan, i drömmen. En lift, en linbana. Att vara fågel för en stund. Om jag sträcker mig kanske jag når grantopparna. 

Kabinbanan i Åre vilar på femtio meter höga stöttor som reser sig över landskapet. Stålkonstruktionen utgör ramen för det vandrarhem som tar plats inne i stöttorna. Projektet är ett förslag på hur kabinbanan kan bevaras och brukas på nytt. Samtidigt vill projektet belysa problematiken kring turismen i fjällandskapet. Vandrarhemmet vill skapa en tillgänglig plats, där naturen och konstruktionen åter igen svarar på löften om äventyr. Genom att förflytta och koncentrera delar av turismen från känsligare områden i Jämtland kan konflikten mellan samebyarna och den kommersiella turismen finna ro och landskapet kan återhämta sig. 

Åre är Sveriges största alpinanläggning och kabinbanan har under 50 år varit symbolen för den satsningen. Att den nu ska tas ur bruk samtidigt som klimatförändringarna skapar en opålitligt snömängd ger anledning att fokusera på sommarsäsongen. Projektet följer vandrarens färd uppför berget, eller cyklistens och skidåkarens färd ned för berget. Vandrarhemmets två nedslag i Skogsstöttan och Fjällstöttan blir pauser, samlingspunkter, där benen får vila och blicken riktas uppåt, utåt. Kabinbanans linje dra färden vidare. Oerfarna såväl som erfarna friluftsfantaster ska kunna pausa i vandrarhemmet. Tillgängligheten, från staden, via tåget och upp på berget vill åter visa på ortens avsikt om att välkomna alla, oavsett inkomst och erfarenhet.